För snart 3 månader ....
Sen så förändrades vårat liv radikalt ...Klockan 05.45 Söndagen den 20 maj kommer alltid finnas i mitt huvud så länge jag lever ..Det var den dagen min son Emil Roos skadades i en trafikolycka och han ligger fortfarande på sjukhus , snart 3 månaders helvete på både gott och ont ... Just nu är Emil på ett rehab som heter Orup och som e jätteduktiga på just hjärnskador ... I dagsläget så vet vi tyvärr inte hur stora hjärnskador Emil har men han är en kämpande kille med sin mammas kämparglädje , från att ha legat djupt nersövd fram till vad han åstakommit till nu så är han en kämpe >3 ..
Men under vägen fram till idag så finns det människor som borde skämmas verkligen över sitt beetende gentemot oss och Emil ...
Personligen har denna resa varit jävligt jobbig både för mej och familjen , jag är besviken på vissa människor som jag verkligen trodde skulle ställa upp men ack så fel jag hade tyvärr ...alltså blir det så att man håller sig för sig själv och slipper belasta andra människor ...Och jag vet det finns vänner , både till mej och Emil som tänker på oss varje dag utan att behöva varken skriva eller ringa ..jag vet att ni finns ...
Men jag tar aldrig något eller någon för givet längre , utan jag ger alla en chans men tyvärr så finns det dom som sumpar det och varför ska jag då fortsätta bry mej om människor som själva inte bry sig ???
Jag vet inte hur denna resa kommer att sluta men en sak är säker familjen är viktigast <3
Under denna resa så har vissa sk människor fallit bort från vårat liv och det finns dom som verkligen inte bryr/brytt sig ... sorgligt tycker jag men som jag tänker dom vet inte hur dom ska betee sig eller säga men att hoppa på mina barn om lögner och skitsnack ...där går gränsen ...alltså era låtsaskänslor kan niha för er själv ....
Men jag dömer ingen för den dom är men gå med osanning är det värsta jag vet och tyvärr har man sårat mej en gång så varför ska jag ge flera chanser hela tiden , när det inte ens blir bättre ???
Jag mår dåligt varje morgon , min första tanke varje morgon går till min lilla underbara Emil : Undrar hur natten varit , undrar om han mår bra idag mm...
Tills mina andra underbara barn vaknar och då kan jag släppa det lite och fokusera på dom....
Alla i familjen stävar på att Emil en dag ska komma hem men den vägen är lång men denna resa som vi nu påbörjar vet vi idag inte hur den kommer sluta ...men den kommer vara lång och det blir en resa på både lycka glädje motgångar såväl som välgång ...
Nu börjar resan hem
2012-07-24
Jag älskar er min underbara familj ....
