Onsdag
Har inte skrivit på ett tag och ärligt så har jg inte orkat ....men kan vara bra ändå och skriva av sig ...
Iallafall så har vi tagit bort kortis för Emil för han tycker att vi straffar han fortfarande men så är inte fallet ....många vet inte hur det är men jag kan säga att jag börjar bli trött i kropp och själ ....man får hela tiden vara på sin vakt allt från att jag o fredde diskuterar eller fredde o lucas diskuterar och om Emil tycker att Lucas beteer sig dumt emot mej så är det kört och Emil är i full gång med sina dampanfall och i dem flesta fall så slutar det med slagsmål ....och ni som känner Emil vet att han har även sin adhd i grunden och något som en person sa till mej så kan jag ärligt säga att jag vet inte om det är hans adhd som spelar in eller hans skda sen olyckan ????
Emil är inte alltid elak , han har många stunder han e go o glad , både emot mej o resten av familjen ....
Jag är så jävligt ledsen för jag har förlorat min Emil ..min lilla Emil som han en gång var ...jag får aldrig tillbaka min son igen och hans syskon märker också av att Emil ej är densamma som han var före olyckan ....kroppsmässigt tror jag att han kan komma framåt men när man ser tillbaka sedan han kom hem till oss i okt 2012 så kan jag ärligt säga att jag tror inte Emil kommer bli densamma igen ...någonsin ...men under kan ske ....
Och denna koll på hans sida tycker jag är bra och mindre bra , speciellt människor som bara är med för nyfikenhetsskull gör mej också jävligt ledsen ....en del människor tycker jag inte ens har rätt att vara med på hans sida men som sagt det är Emils sdia , jag gjorde den för Emils skull och det är det som är huvudsaken ....
Jag börjar bli trött i kropp ocj själ men vet ni jag ger aldrig upp förräns jag har provat allt ...och nu ska vi prova med servicelägenhet mest för Emils skull samtidigt han vill och inte vill ....men oxå för våran skull
jag vill att hela familjen ska fungera så att alla ska uppskatta varandra liksaså barnen emot varann ...Emil ska tycka det ska vara kul att kunna komma hem på helgerna precis som barnen här hemma ska uppskatta att han kommer hem ...jag tror det kan bli bra , vi måste prova både för Emils skull för att stå på egna ben ( ändå men ändå inte) och för våran skull här hemma ...
Människor som klagar på att dom har det såååå jobbigt med jobb och sjuka hela tiden , kom hem till oss 1 vecka kanske :) men jag vet att jag är en jävligt stark person men som sagt jag gör så gott jag kan ....något som jag alltid varit dålig på är att be om hjälp ...kan nog ha en orsak till det och tror det beror på att när jag väl ber om den så finns ingen ....jobbigt men sant ...jag är inte den som klagar men ibland är det skönt att bara gråta ut på Freddes axel eller bara få ringa och prata med någon men så hindrar tankarna en , jag vill inte störa med mina problem mm ...
Jag är som sagt bara Emils mamma och jag sörjer fruktansvärt mycket att hans syskon också förlorat sin store/lillebror ....han lever ja det är jag glad för men vilket pris fick han betala ????
Och vilket pris får vi betala ....inga pengar i världen kan göra så jag får tillbaka min son igen men som sagt under kan ske ....
Min familj = Mitt allt ...
Döm mej för att känna så här men så är det ...jag älskar Emil jättemycket och jag kommer alltid finnas där , men jag blir inte yngre direkt , och jag gör detta fr hans skull och sina syskon ...barnen kommer uppskatta varandra mer och det är det jag o fredde kommer fortsätta bygga på ....
Som sagt jag e ju inte den som ger upp så lätt och ni som känner mej vet nog det :)
Ha en trevlig kväll ni med :)
