Livet

Emils olycka 2012 -05-20

På Söndagsmorgonen blev jag och Fredrik väckt av Martin o Hanna av att dom kommer inrusande kvart i 6 på morgonen av att dom är helt uppspelta av rädsla och berättar att Emil har varit med om en trafikolycka ...Varav att Fredrik o jag kliver upp och börjar klä oss , själva oron finns inte riktigt där för vi vet inte om vad som hänt ....

Fredrik börjar ringa runt polis sjukhus och dyl och får snart bekräftat att det skett en olycka i Vollsjöby , en liten by innan Vollsjö ...men vi vet ej om vart Emil blivit skjutsad , 2 av hans kompisar som också var med i bilen , 2 till Malmö o 2 till Lund ...en av dessa var chaffören ...
Så vi fixar barnvakt till tjejerna och sätter oss i bilen och chansar att åka till Lund ...då kommer den verkliga oron i kroppen , e det emil hur skadad är han , lever han ???
Då kommer all oro och att köra ca 5 mil in till Lund kändes som 1000 mil , nog längsta resan jag varit med om kändes de som ...

Väl framme i Lund vid akuten så berättar vi vad vi vet och får då vänta i ett sjukhusrum och även där kändes den halvtimmen vi satt där som 1000 timmar ...Och när sköterskan kommer och säger att dom har en kille som liknar våran beskrivning , börjar min oro ännu mer bubbla i kroppen ...eftersom Emil ej hade med sig några idhandlingar så blir det att dom sätter okänd man på idbandet ....

Iallafall så visar sköterskan vägan fram till ett avskärmat håll ...jag ser från sidan Emils stubb redan innan vi kommer fram till sängen ...då brister allt för mej ...och då e detta ca 2 -3 timmar efter ...alltså min lilla Emil ligger där med respirator och på ena sidan e täckt med blod ...jag känner att hela min värld rasar samman ...doktorn berättar att han ska operera skallen o berättar alla skador han fått i olyckan , vilket då jag redan var i dimman chockad och allt han räkna upp men jag fattade inte ett ord han sa ....halv 9 skulle han in på operation ...då passade jag och Fredrik på att åka hem , fixa barnvakt och allt hemma ...sen börjar resan med sjukhus och ovissheten om Emil skulle överleva natten .......

När vi sen kommer väl tillbaka till sjukhuset så får vi ännu en smärre chock , Emils rakade och opererade huvud och alla dessa slangar , jag kan inte beskriva denna känsla men av att se sitt barn ligga hjälplös som Emil gjorde djupt nersövd pga av alla skor han fick skärde som eld i mitt hjärta , jag hade gjort vad som helst för att byta hans plats , han hade nyss börjat sitt vuxna liv , jag har levt mitt halva liv ...1 månad precis hann han vara 18 och prova på att kunna vara vuxen men så blev det som det blev med ett dåligt beslut ...

Första dagarna låg han på Iva för att sedan bli flyttad till Niva sal 4 , minns så väl alla oroliga timmar framför dej , vi pratade med dej hela tiden och varjde dag satt vi hos dej , hade jag kunnat så hade jag varit hos dej på natten oxå men tyvärr kunde vi inte det ...vilket i allt detta blev jag sjukskriven ca 1 månad och mådde väldigt dåligt av att se dej lida där du låg men tror inte du gjorde det pga av all medecin du fick ...

Fortsättning följer ....

När dom sakta men säkert börjar sänka sömnmedecin och du sakta börjar komma tillbaka till verkligheten så får du lugninflamation och det är inte bra ...men du har en jättebra personal som tar hand om dej , jag o Fredrik var hos dej varje dag pratade med dej hela tiden ...jag tror någonstans du hörde oss ...

Iallafall i allt detta så så var det mycket som hände runt omkring oss , Magdalena väntade barn jag fyllde 40 och den dagen tillbringade jag med dej på sjukhuset många frågde varför jag ställde in min fest och ibland undrar jag verkligen om dom verkligen förstod ...men vilken förälder har en fest när ens barn ligger och kämpar för sitt liv på sjukhus ???? Inte jag iallafall ....
Snart så blev det början på juni och det blev bestämt att du skulle bli flyttad till Ystad och så blev det 20120601 blev du flyttad med ambulans till Iva i Ystad ...så smal du var och blev under tiden , att sitta och se dej krympa så var en känsla som jag inte kan beskriva ...så ont i mitt hjärta att se dej så , men samtidigt tänka fan vilken kämpe du är ...
Du hade börjat öppna dina ögon men dom ville inte riktigt vara med ännu , mycket slem i lugnorna hade du så doktor skulle titta och se om dom skulle suga upp slemmet ...eftersom dina lungor tog mycket stryk i olyckan ...maten du fick var genom en slang ...kanske inte den bästa maten för dej som älskar kebab och pizza :)

Den 2/6 2012tar dom bort din slang som du har kopplat till din andning , men nu andas du helt av egen maskin , men en gång i timmen får du hjälp med att andas med en Pepmask för att dina lungor ska återhämta sig bättre ...och i samma veva så börjar din mage komma igång ...
Hela din höger sida är skadat så lite glädje blev det när du lite rör din högerarm ...

Och vid detta läge har du öppnat dina ögon och försöker sakta följa med blicken och 5/6 satt du på sängkanten med hjälp då förstårs ....
Du börjar följa mer med blicken och du börjar krama våra händer för att försöka komunicera med oss ...
Jag minns speciellt ett tillfälle som gjorde att jag blev så glad att jag börja gråta av lycka , det var när jag pratade med dej och du såg mej rakt in i ögonen och blickade två ggr för att visa mej att jag hör dej mamma ....

Du får även försöka sitta i en specialrullstol för första gången och börjar göra olika tecken som tex tummen upp mm...
Under allt detta så försöker du hjälpa till när dom duchsar dej och det är bra ...

Den 13/7 2012 blir du flyttad till Rehabavdelningen i Ystad för att tillbringa mycket tid för kommande träningar och du är helt vaken nu och svarar på en blink för ja och två blink för nej , vilket vi sedan fick ersätta med ett papper med en glad och ledsen gubbe ....

Och även här så var jag hos dej varje dag , jag kände att jag behövde det för att kunna känna mej hel och se dej varje dag var det jag behövde just då , och samtidigt försöka räcka till för dina syskon var jättejobbigt ...men jag behövde denna tid med dej just då men som blev mindre sedan sen när det blev bestämt att du skulle bli flyttad till Orup , men det var mycket senare men just nu behövde jag denna tiden för att kunna sakta men säkert läka det djupa såren som sattes i våra hjärtan , vid det här laget så hade Fredde börjat komma till dej varannan dag , och tror du kände det att han kom mindre och mindre ...men som sagt vi hade andra barn oxå ...och jag är evigt tacksam för Fredrik fanns med hela tiden och gav mej den tid jag behövde men jag kände mej också helt jävla värdelös för jag försummande dem andra ...men alla är vi olika ....

Men oxå under denna tid på avd 7 så var det mycket skratt och tårar , du började mer och mer komma till insikt var du var och det gjorde dej frustrerad och arg ...du kunde inte prata och alla som komo hälsade på visste inte vad dem skulle göra eller säga ...men väldigt glada att få träffa dej ...när vi började prata om olyckan så blev du så ledsen och började gråta ...förståligt ...
Vid detta laget satt du i rullstolen du fick från Iva och börjat med lite träningar för att bygga upp din höger sida igen ...
Och även här så minns jag speciellt en sak som hände som jag idag kan le åt , du satt i samlingsrummet och sov i rullstolen med en sköterska och hon ser att jag kommer så nickar hon ...och jag frågar lite försynt :Har han sovit länge ??? Ja han har sovit minst en timme säger hon ...och jag då säger ok ska bara gå in med dessa saker till hans rum ...precis när Emil hör min röst slår han upp ögonen och ger mej världens leende och blev pigg ...det kändes ungefär att han visste att jag skulle komma dit just då ....Emil är väldigt speciell kille och dom som inte känner han som jag gör vet inte , ni tror men ni vet inte ...

Fortsättning följer